”Det var aldrig ett alternativ att ge upp” (8 februari 2026 )

När beskedet kom i oktober 2023 att ishallen skulle stängas var reaktionen först total förnekelse. Det kan inte hända, tänkte många. Under åratal hade det funnits löften, visioner och ritningar om en ny ishall. Tomter hade köpts, planer diskuterats och hoppet levde kvar. Därför kom beslutet som en chock – inte bara för aktiva och ledare, utan för en hel by.

– Man hade hela tiden fått höra att det skulle bli en ny hall. Därför gjorde man aldrig några halvdana lösningar i den gamla. ”Det är inte lönt, det ska ändå byggas nytt”, säger Marie Nilsson, engagerad i Ishallsföreningen.

[ihc-hide-content ihc_mb_type="show" ihc_mb_who="2,3" ihc_mb_template="1" ]

Marie Nilsson från Ishallsföreningen. Bild: Peter Reimer / Hemmamatch.com

En by som slöt upp

I november 2023 arrangerades en gratismatch i ishallen. Över 1 300 personer kom för att visa sitt stöd och sitt engagemang för att ishallen skulle finnas kvar – en tydlig signal om vilken betydelse hallen har för bygden. – Det visade verkligen att engagemanget finns. Ishallen är inte bara en byggnad, den är generationer av minnen, säger Marie Nilsson. Engagemanget går långt tillbaka. Företagare och ideella krafter byggde en gång hallen tillsammans och hela byn gick samman.

Det gör det här ännu mer personligt.

Bild: Peter Reimer / Hemmamatch.com

När kommunen sa nej

Efter möten med kommunen stod det snabbt klart: några kommunala pengar fanns inte. Frustrationen var stor, särskilt när processen drog ut på tiden. – Vi kunde inte fastna i vad som sagts för tio eller tjugo år sedan. Läget var som det var. Antingen gör vi något själva, eller så försvinner ishallen, säger Marie Nilsson.

Det blev startskottet för Ishallsföreningen. En grupp med olika kompetenser tog form – strukturerade problemlösare, praktiska fixare och personer som tog ansvar för administration, kommunikation och marknadsföring.

Från rivning till framtidstro

Det första stora arbetet var att riva underläktarna. Konstruktioner som en gång byggts snabbt och billigt hade lett till problem med lukt, fukt och ohyra. Balkar behövde slipas och behandlas, och en omfattande åtgärdsplan togs fram. – Det var det mest akuta. Få bort det som orsakade problemen, annars hade inget annat spelat någon roll.

Samtidigt började arbetet synas utåt. Nya stolar på läktarna, öppnare ytor och bättre användning av hallens utrymmen gav ett betydligt fräschare intryck. – Det första folk säger är stolarna. Det ser helt annorlunda ut nu.

Bild: Peter Reimer / Hemmamatch.com

Baracker har renoverats för att kunna utnyttjas som omklädningsrum och förvaring. Bild: Peter Reimer / Hemmamatch.com

Många vill – men få stannar

Intresset var enormt i början. Över 180 personer anmälde sig för att hjälpa till. Men när det väl var dags att bemanna aktiviteter eller ta ansvar över tid blev det svårare. – Det är lätt att säga ”jag kan hjälpa till”, men svårare när det faktiskt behövs folk en tisdag kväll, säger Marie Nilsson.

Samarbetet mellan olika föreningar i hallen har också varit en utmaning. Gamla motsättningar lever kvar, trots att alla är beroende av varandra. – Ishallen är gemensam nu. Ska det fungera måste alla dra åt samma håll.

Vad händer nu?

Nästa steg är att hålla årsmöte, välja styrelse och få bidragsgruppen att arbeta mer strukturerat. Pengar är den stora bromsklossen – inte idéerna. – Vi vet att saker kostar. Frågan är inte om det behövs pengar, utan hur vi får in dem.

För den som vill engagera sig finns möjligheten fortfarande. – All hjälp behövs. Det finns alltid något att göra, oavsett om man kan snickra, skriva, organisera eller bara vara med. Gå in på osbyishall.se, där finns all information.